Tag: Rama Reign

  • Rama Ruled Thirty One Years Not 11000

    Rama Ruled Thirty One Years Not 11000

    I have written on the  dates associated with Lord Rama.

    Birth/Deha Vyoha,

    Marriage,

    Leaving for  the forest with Sita,

    When Hanuman met Sita,

    Ravana was killed and

    Rama returned and was coronated.

    Lord Rama Dates

    These dates were arrived at by researchers looking into the Astronomical details found in the Valmiki Ramayana.

    And I have written an article on how Rama’s death preceded Krishna’s only by 200 years and explained it.

    Now how many years did Lord Rama rule?

    1.Rama went on Vanavas in his 25th year.

    25+ 14 years in exile = 39.

    He ascended the throne on his 39th year.

    If he is to have ruled for 11,000 years, then according to Ahoreva samvatsar, it comes to 31 years.

    AHOREVA Samvarsara.

    In this system Of calculation of Time by ancient Indians,one day and one night was reckoned as One year.

    Shall be writing on different calculations of Time by ancient Indians.

    Bheema to Yudhishtira:-

    O Bharata, it is, also said by those versed in morality that one day and night is, O great prince, equal unto a full year. The Veda text also, exalted one, is often heard, signifying that a year is equivalent to a day when passed in the observance of certain difficult vows. O thou of unfading glory, if the Vedas are an authority with thee, regard thou the period of a day and something more as the equivalent of thirteen years.

    ‘Every day a person is born anew with the sunrise. Coming to live to see the next sunrise is like having finished one year and starting another year.  That is the import.

    ‘astrahetor gate pārthe śakra lokaṃ mahātmani
    yudhiṣṭhiraprabhṛtayaḥ kim akurvanta pāṇḍavāḥ
    2 [v]
    astrahetor gate pārthe śakra lokaṃ mahātmani
    nyavasan kṛṣṇayā sārdhaṃ kāmyake puruṣarṣabhāḥ
    3 tataḥ kadā cid ekānte vivikta iva śādvale
    duḥkhārtā bharataśreṣṭhā niṣeduḥ saha kṛṣṇayā
    4 tad viyogād dhi tān sarvāñ śokaḥ samabhipupluve
    dhanaṃjaya viyogāc ca rājyanāśāś ca duḥkhitāḥ
    5 atha bhīmo mahābāhur yudhiṣṭhiram abhāṣata
    nideśāt te mahārāja gato ‘sau puruṣarṣabhaḥ
    arjunaḥ pāṇḍuputrāṇāṃ yasmin prāṇāḥ pratiṣṭhitāḥ
    6 yasmin vinaṣṭe pāñcālāḥ saha putrais tathā vayam
    sātyakir vāsudevaś ca vinaśyeyur asaṃśayam
    7 yo ‘sau gacchati tejasvī bahūn kleśān acintayan
    bhavan niyogād bībhatsus tato duḥkhataraṃ nu kim
    8 yasya bāhū samāśritya vayaṃ sarve mahātmanaḥ
    manyāmahe jitān ājau parān prāptāṃ ca medinīm
    9 yasya prabhāvān na mayā sabhāmadhye dhanuṣmataḥ
    nītā lokam amuṃ sarve dhārtarāṣṭrāḥ sa saubalāḥ
    10 te vayaṃ bāhubalinaḥ krodham utthitam ātmanaḥ
    sahāmahe bhavan mūlaṃ vāsudevena pālitāḥ
    11 vayaṃ hi saha kṛṣṇena hatvā karṇa mukhān parān
    svabāhuvijitāṃ kṛtsnāṃ praśāsema vasuṃdharām
    12 bhavato dyūtadoṣeṇa sarve vayam upaplutāḥ
    ahīna pauruṣā rājan balibhir balavattamāḥ
    13 kṣātraṃ dharmaṃ mahārāja samavekṣitum arhasi
    na hi dharmo mahārāja kṣatriyasya vanāśrayaḥ
    rājyam eva paraṃ dharmaṃ kṣatriyasya vidur budhāḥ
    14 sa kṣatradharmavid rājan mā dharmyān nīnaśaḥ pathaḥ
    prāg dvādaśa samā rājan dhārtarāṣṭrān nihanmahi
    15 nivartya ca vanāt pārtham ānāyya ca janārdanam
    vyūḍhānīkān mahārāja javenaiva mahāhave
    dhārtarāṣṭrān amuṃ lokaṃ gamayāmi viśāṃ pate
    16 sarvān ahaṃ haniṣyāmi dhārtarāṣṭrān sa saubalān
    duryodhanaṃ ca karṇaṃ ca yo vānyaḥ pratiyotsyate
    17 mayā praśamite paścāt tvam eṣyasi vanāt punaḥ
    evaṃ kṛte na te doṣo bhaviṣyati viśāṃ pate
    18 yajñaiś ca vividhais tāta kṛtaṃ pāpam ariṃdama
    avadhūya mahārāja gacchema svargam uttamam
    19 evam etad bhaved rājan yadi rājā na bāliśaḥ
    asmākaṃ dīrghasūtraḥ syād bhavān dharmaparāyaṇaḥ
    20 nikṛtyā nikṛtiprajñā hantavyā iti niścayaḥ
    na hi naikṛtikaṃ hatvā nikṛtyā pāpam ucyate
    *21 tathā bhārata dharmeṣu dharmajñair iha dṛśyate
    ahorātraṃ mahārāja tulyaṃ saṃvatsareṇa hi
    22 tathaiva veda vacanaṃ śrūyate nityadā vibho
    saṃvatsaro mahārāja pūrṇo bhavati kṛcchrataḥ*
    23 yadi vedāḥ pramāṇaṃ te divasād ūrdhvam acyuta
    trayodaśa samāḥ kālo jñāyatāṃ pariniṣṭhitaḥ
    24 kālo duryodhanaṃ hantuṃ sānubandham ariṃdama
    ekāgrāṃ pṛthivīṃ sarvāṃ purā rājan karoti saḥ
    25 evaṃ bruvāṇaṃ bhīmaṃ tu dharmarājo yudhiṣṭhiraḥ
    uvāca sāntvayan rājā mūrdhny upāghrāya pāṇḍavam
    26 asaṃśayaṃ mahābāho haniṣyasi suyodhanam
    varṣāt trayodaśād ūrdhvaṃ saha gāṇḍīvadhanvanā
    27 yac ca mā bhāṣase pārtha prāptaḥ kāla iti prabho
    anṛtaṃ notsahe vaktuṃ na hy etan mayi vidyate
    28 antareṇāpi kaunteya nikṛtiṃ pāpaniścayam
    hantā tvam asi durdharṣa sānubandhaṃ suyodhanam
    29 evaṃ bruvati bhīmaṃ tu dharmarāje yudhiṣṭhire
    ājagāma mahābhāgo bṛhadaśvo mahān ṛṣiḥ
    30 tam abhiprekṣya dharmātmā saṃprāptaṃ dharmacāriṇam
    śāstravan madhuparkeṇa pūjayām āsa dharmarāṭ
    31 āśvastaṃ cainam āsīnam upāsīno yudhiṣṭhiraḥ
    abhiprekṣya mahābāhuḥ kṛpaṇaṃ bahv abhāṣata
    32 akṣadyūtena bhagavan dhanaṃ rājyaṃ ca me hṛtam
    āhūya nikṛtiprajñaiḥ kitavair akṣakovidaiḥ
    33 anakṣa jñasya hi sato nikṛtyā pāpaniścayaiḥ
    bhāryā ca me sabhāṃ nītā prāṇebhyo ‘pi garīyasī
    34 asti rājā mayā kaś cid alpabhāgyataro bhuvi
    bhavatā dṛṣṭapūrvo vā śrutapūrvo ‘pi vā bhavet
    na matto duḥkhitataraḥ pumān astīti me matiḥ
    35 [b]
    yad bravīṣi mahārāja na matto vidyate kva cit
    alpabhāgyataraḥ kaś cit pumān astīti pāṇḍava
    36 atra te kathayiṣyāmi yadi śuśrūṣase ‘nagha
    yas tvatto duḥkhitataro rājāsīt pṛthivīpate
    37 athainam abravīd rājā bravītu bhagavān iti
    imām avasthāṃ saṃprāptaṃ śrotum icchāmi pārthiva
    38 [b]
    śṛṇu rājann avahitaḥ saha bhrātṛbhir acyuta
    yas tvatto duḥkhitataro rājāsīt pṛthivīpate
    39 niṣadheṣu mahīpālo vīrasena iti sma ha
    tasya putro ‘bhavan nāmnā nalo dharmārthadarśivān
    40 sa nikṛtyā jito rājā puṣkareṇeti naḥ śrutam
    vanavāsam aduḥkhārho bhāryayā nyavasat saha
    41 na tasyāśvo na ca ratho na bhrātā na ca bāndhavāḥ
    vane nivasato rājañ śiṣyante sma kadā cana
    42 bhavān hi saṃvṛto vīrair bhrātṛbhir deva saṃmitaiḥ
    brahmakalpair dvijāgryaiś ca tasmān nārhasi śocitum
    43 [y]
    vistareṇāham icchāmi nalasya sumahātmanaḥ
    caritaṃ vadatāṃ śreṣṭha tan mamākhyātum arhasi

    Source . Mahabharatha Book 3 Chapter 49

    2.Another explanation for eleven thousand years is that these were being uttered as a Swasthi Vaakya,that is either as a Blessing by elders or the reverential words of one who pays his respects to one whom he reveres.

    *Every day a person is born anew with the sunrise. Coming to live to see the next sunrise is like having finished one year and starting another year.  That is the import.

    References.

    http://www.sacred-texts.com/hin/m03/m03052.htm

    http://jayasreesaranathan.blogspot.in/2009/07/did-rama-rule-for-11000-years.html